I min egen hage
Det är lätt att dra generella slutsater och förkasta företeelser som inte rör en själv.
Jag har en son som spelar fotboll. Han är duktig på det dessutom, bollkontroll som få. Hur kan ungen? undrar jag, Försöker mig på samma dribbling och har snart fallit omkull med en plötslig undran om det är jag eller bollen som är rund??
Jag har länge uttryckt en avog inställning mot toppning av lag. Bara det faktum att NPBK (Nora-Pershyttans Boll Klubb) har valt att tidigt dela på tjejer och killar och låter dem spela i olika lag har jag ställt mig mycket frågande till. Det ska var kul och lek hela vägen. Det där med tävling och konkurrens tycker jag skall komma så sent som möjligt.
Sedan hör jag tränaren ropa min sons namn och ber honom stanna kvar på planen, medan resten får byta. Han spelar bra, de toppar de sista minutrarna.... Det är en konstig blandning av glädje och grumlig undran som geggar runt i bröstet. Blicken vandrar sedan till NPBK avbytarbänk och där sitter jag 27 år yngre än idag, smala ben, rufsigt hår och en innerlig men obesvarad längtan att spela (redan då var det svårt att avgöra om jag eller bollen egentligen hade kontrollen). Fan vad orättvist, mot oss som inte kan.
Att "toppa" pojklag där gossarna inte är äldre än en tvärhand hög (7-9år) tycker jag fortfarande inte är att rekommendera, men min gosse är ändå bra duktig....
Nora den 23 augusti 2009
Jag har en son som spelar fotboll. Han är duktig på det dessutom, bollkontroll som få. Hur kan ungen? undrar jag, Försöker mig på samma dribbling och har snart fallit omkull med en plötslig undran om det är jag eller bollen som är rund??
Jag har länge uttryckt en avog inställning mot toppning av lag. Bara det faktum att NPBK (Nora-Pershyttans Boll Klubb) har valt att tidigt dela på tjejer och killar och låter dem spela i olika lag har jag ställt mig mycket frågande till. Det ska var kul och lek hela vägen. Det där med tävling och konkurrens tycker jag skall komma så sent som möjligt.
Sedan hör jag tränaren ropa min sons namn och ber honom stanna kvar på planen, medan resten får byta. Han spelar bra, de toppar de sista minutrarna.... Det är en konstig blandning av glädje och grumlig undran som geggar runt i bröstet. Blicken vandrar sedan till NPBK avbytarbänk och där sitter jag 27 år yngre än idag, smala ben, rufsigt hår och en innerlig men obesvarad längtan att spela (redan då var det svårt att avgöra om jag eller bollen egentligen hade kontrollen). Fan vad orättvist, mot oss som inte kan.
Att "toppa" pojklag där gossarna inte är äldre än en tvärhand hög (7-9år) tycker jag fortfarande inte är att rekommendera, men min gosse är ändå bra duktig....
Nora den 23 augusti 2009
Kommentarer
Trackback
