Drogtester!
Ytterligare en kommentar till Gabrielle Peteri angående hennes motion om drogtester i en av Noras skolor.
Hej!
En sak som jag fundrat kring vad gäller drogtester är också frivilligheten. Frihet är ett svårbemästrat begrepp. Någons frihet kan inskränkas någon annans o.s.v.
I fallet med frivilliga drogtester tänker finns det flera frågetecken kring frivilligheten som jag gärna skulle vilja se vad ni har för tankar kring.
1. Barnen som ska testas är inte myndiga. De är så smått på väg mot vuxenlivet och har börjat forma en egen livshållning och även politisk ådkådning. Men det beslut som ska fattas skall göras i "samråd" med föräldrarna. Om föräldrarna vill, men inte barnet, vad händer då? Min tanke är att många barn förmodligen väljer att bli drogtestade, utan att de själva är bekväma med beslutet. Det är svårt att stå på sig och på det viset få föräldrarnas misstänksamhet mot sig.
2. Ett annat problem (nu söker jag problem - inte för att jag i grunden är en negativ rackare utan mer för att höra hur ni tänker)är att vi kan nog anta att en majoritet av barnen låter sig bli drogtestade, men vad händer då med minoritetens frihet? Med mina kunskaper kring ryktesspridning kommer både personal och barn ganska snart ha koll på vilka som testats och vilka som inte gjort det. Om något av barnen redan vid denna unga ålder utvecklat en tydlig liberal livshållning och anser att den personliga integriteten och friheten över sin egen kropp (och de värden/testresultat den avger) ska vara sin egen, kommer detta barn att få strida hårt mot skolvärldens misstänksamma blickar.
3. För att kunna känna sig fri krävs att man inte är fastlåst i någon samhällsskikt eller "utanförskap". Barn med drogproblem kommer inte allt för sällan från familjer där föräldrarna också brottas med dylika monster. I sig redan där ett utanförskap. Om detta barn nu väljer, för att inte bli avslöjad, att inte testa sig har den då inte försärkt det utanförskap som de misstänksamma blickarna för med sig. Detta i sin förlägning tänker jag kan leda till ytterligare skolk och frånvaro. Och då mer tid till droganvändning?
Ni vet säkert att ni lagt en motion som det kommer att bli en spännande diskussion kring. Jag vill avslutningsvis bara återkomma till en fråga jag hade i min förra kommentar. Ser ni ingen fara med ett samhälle där vi övervakar varandra allt mer i form av tester och kameror. Finns det ingen annat sätt att angripa problemet?
Nora den 22 februari 2010
Om drogtester i skolan
(Här kommer mitt inlägg på Gabrielle Peteris (fp) fina blogg)
Hej Gabrielle!
Nu har jag äntligen hittat till din snygga och frekvent uppdaterade blogg.
Det förslag som ni lagt om drogtester i skolan förstår jag har en god intention . Viljan att ge eleverna en enkel undanflykt när grupptrycket blir stort och droger flourerar. Det kan också vara en god inkörsport till en samtal mellan föräldrar och barn - när de gemensamt blir tvugna att ta ställning till skolans förslag.
Men jag har lite funderingar kring detta sätt att möta problemet.
Jag tycker det känns som att börja i fel ände. Kan det inte vara att i allt för stor utsträckning behandla symptom, istället för att lägga in resurser på att motverka "sjukdomsbilden". Jag tror att vi behöver se över personal/vuxennärheten till barn och unga. Vi behöver se kvalitén i det mänskliga mötet, kanske i högre utsträckning än att bli utsatta för "hotet" om en provtagning. Jag tror att det skulle vara bättre att lägga provtagningsresurserna på ett förebyggande arbete med fler vuxna i ungdomarnas närhet?
Behöver förstås inte bli ett motsatförhållande, men samtidigt kostar ju även er motion pengar...
Sedan är jag lite orolig över en samhällstrend som är mer svårfångad. Många enstaka logiska och till synes goda beslut kan leda till oönskade konsekvenser. Vi har satt upp övervakningskameror för att se så våra unga inte förstör och slår sönder(gott), vi inför VG för att mäta att våra unga presterar och lyckas(gott) och kanske också testar de för att de inte ska ägna sig åt olagliga preparat(gott)...
...men skapar vi inte en generation av ögontjänare. Människor som vet att anpassa sig till system och står raka i ryggen när kamerorna är på, men revolterar i det tysta? De slår sönder någon annanstans, de skriver bländande resultat men mår psykiskt dåligt och de suger i sig skit som inte syns på testerna. Jag har inga svar - bara farhågor...
...jag, tror åtminstone, att jag hellre vill styra mot ett samhälle där vi som människor kan mötas i större utsträckning. Där vi kan se varandra utan allt för höga krav på prestation och där vi får tid att genom våra handlingar och ord ge barn och ungdomar en moralisk och etisk kompass. En kompass de kan hålla i handen även när de inte blir sedda av en lins eller får kroppsvätskor testade för droginnehåll. Fler vuxna i närheten och mer tid för föräldrar och barn...
Det är mina tankar. Vad tycker du? Är det en falsk motsättning jag ser?
Nora den 19 februari 2010
En ny erfarenhet.
Miljöpartiets motion om sänkt ersättning för förtroendevalda i Nora kommun var sista motion att behandlas för dagen. Jag går upp och hjälpligt framställer våra tankar kring motionen. En motion som vi vill ska vara ett uttryck för ett annorlunda ledarskap där ledarna, oavsett om de är politiska eller ekonomiska, väljer att solidariskt ta en del av "smällen" när samhällsmaskineriet går tyngre. Det är kärnan i den motion vi lade. Sedan tror vi att det kan öka sparviljan hos medarbetarna i Nora kommun och vill vi förstås bidra, om än lite, till en bättre ekonomi i ren besparing.
Så - det var det jag sa. Jag förstod att vi var ensamma om den här åsikten i fullmäktige. Jag förstod också att det skulle vara många ledamöter som skulle vara tillfället i akt och argumentera för en annat synsätt.
Så var det dags för motreplikerna. Jag satte mig redo med penna och papper för att lyssna på de invändningar som skulle komma. Två repliker kom och jag raspade ner så mycket jag hann med pennan. Begärde motreplik och gick upp. Väl uppe vid mikrofonen tittar jag på anteckningarna och förstår ingenting av vad jag skrivit.
Jag mumlar, drar någon mycket skum liknelse om en rödbetsburk och dynamitstubbe för att avslutningsvis fastna i att tio procent av 125 kronor är 12 kronor och femtio öre. När jag står där kan jag ana vad som bidrar till mitt agerande, men kan inte formulera det. Det tror jag att jag kan nu.
Motreplikanterna upplevde jag som arga. De tyckte det var ett oerhört dumt förslag. De har de förstås all rätt i att tycka. Det utformades som inlägg innehållandes en relativt stor del ironi och med en raljerande jargong. Det kan bli så när man blir förbannad - mänskligt och helt förståeligt. Men jag var oförberedd. Jag kunde inte se bortom raljerandet och ironierna. Jag fick plötsligt ett papper fyllt med anteckningar, men där jag inte kunde utläsa ett innehåll.
I efterhand tror jag mig ha förstått lite av innehållet i den kritik som framfördes. För det första tycktes motargumenten bestå i att Nora kommuns politiker inte tjänar så bra med pengar på sina politiska uppdrag. Det vet jag också. Motionen vill inte på något sätt framställa Noras politiker som ovanligt välbetalda politiker med roffarmentalitet. Motionens har egentligen ingenting att göra med hur mycket de politiska ledarna tjänar från början. Den vill forma ett nygammalt sätt att se på ledarskap, där ledarna när det blir kris också i sina beslut tillåter krisen få konsekvenser för dem själva. Att bördan, solidariskt, också blir en egen.
Ur en del av motreplikerna tyckte jag mig kunna utläsa tanken om att det blir svårare att rekrytera människor till politiken om vi sänker ersättnignarna i den grad som vi föreslagit. Det tror inte jag. Jag tror möjligtvis att personer som tidigare haft mer välbetalda jobb tänker sig för en extra gång innan de tar sig an den politiska gärningen eftersom de då förlorar ännu mer i arbetsinkomst än de gör idag. Däremot tror jag inte att det behöver betyda att kvalitén på politiken blir sämre. Jag tror inte rekryteringen heller blir svårare, möjligtvis kommer politiker att i högre utsträckning komma från arbeten med mindre betalt. Det behöver inte vara en nackdel - kanske tvärtom.
Min lärdom av gårdagen då? Jo, jag vill, när någon lämnar en motion jag blir tvärförbannad på, kunna lägga band på ilskan. Åtminstone i den mån att jag förmår ge motrepliker där sakinnehållet framgår tydligt. Säkerligen svårt - men konstruktivt.
Nästa gång jag står i talarstolen och befinner mig i samma situation som igår tänker jag be om ett förtydligande. Be om sakliga argument och försöka att inte bli en del av en jargong som inte är bra för någon. För det viktigt att våga lägga kontroversiella förslag. Och viktigt att ta dem på allvar.
Fellingsbro den 18 februari 2010
Kvalitetsdagis
Nora den 10 februari 2010
Kallelse, svett och tårar
Ja, du vet miljöpartiet i Nora är inte vilket litet skitparti som helst. Vi kan producera långa kallelser!!
Vara den 4 februari 2010
Folkbildning
Väl här har allt varit översvallande positivt. En intressant föreläsning kring diagnostiseringar och hur särskolan i Sverige växer och hur grunden till detta anses bero på nedskärningar i grundskolan fr.o.m. början av nittiotalet.
Sedan diskuteras frågan om huruvida vi ska skapa produktiva eller lyckliga invider inom folkbildningen. Kan inte de gå hand i hand? Att välja sitt eget liv. Hur går det ihop med ett samhälles åsikter om vad "lyckad" innebär?
Tittade dessutom på "revolutionary road" igår innan sängdags. LeonardoDiCaprio och Kate Vinslet. Hyfsade skådespelare minst sagt. Gestaltar olyckliga människor fastnaglade i normen i den hopplösa tomrummet. Hon dog av en självutförd abort och han blev olyckligt befodrad. Det finns allt anknytningspunkter!!
Vara den 3 februari 2010
Huvudduk
Varför pekas just alla vårdargetandes huvuddukar ut. Mina brösthår börjar vibrera och jag känner att det är något som smyger sig in i vårt samhälle. En rädsla - rädsla för det okända. Varför nämns inte eventuella kepsar, hårband eller andra utsmyckningar av tyg i håret. HUVUDDUK - står det.
Vad gäller piercing i slemhinnorna. Skall alla som tar anställning visa upp sina slemhinnor i början av arbetsdagen då - eller? Det finns slemhinnor på andra ställen än i ansiktet?
Nora den 3 februari 2010
