En ny erfarenhet.
Igår var det kommunfullmäktige. Och en ny erfarenhet för mig.
Miljöpartiets motion om sänkt ersättning för förtroendevalda i Nora kommun var sista motion att behandlas för dagen. Jag går upp och hjälpligt framställer våra tankar kring motionen. En motion som vi vill ska vara ett uttryck för ett annorlunda ledarskap där ledarna, oavsett om de är politiska eller ekonomiska, väljer att solidariskt ta en del av "smällen" när samhällsmaskineriet går tyngre. Det är kärnan i den motion vi lade. Sedan tror vi att det kan öka sparviljan hos medarbetarna i Nora kommun och vill vi förstås bidra, om än lite, till en bättre ekonomi i ren besparing.
Så - det var det jag sa. Jag förstod att vi var ensamma om den här åsikten i fullmäktige. Jag förstod också att det skulle vara många ledamöter som skulle vara tillfället i akt och argumentera för en annat synsätt.
Så var det dags för motreplikerna. Jag satte mig redo med penna och papper för att lyssna på de invändningar som skulle komma. Två repliker kom och jag raspade ner så mycket jag hann med pennan. Begärde motreplik och gick upp. Väl uppe vid mikrofonen tittar jag på anteckningarna och förstår ingenting av vad jag skrivit.
Jag mumlar, drar någon mycket skum liknelse om en rödbetsburk och dynamitstubbe för att avslutningsvis fastna i att tio procent av 125 kronor är 12 kronor och femtio öre. När jag står där kan jag ana vad som bidrar till mitt agerande, men kan inte formulera det. Det tror jag att jag kan nu.
Motreplikanterna upplevde jag som arga. De tyckte det var ett oerhört dumt förslag. De har de förstås all rätt i att tycka. Det utformades som inlägg innehållandes en relativt stor del ironi och med en raljerande jargong. Det kan bli så när man blir förbannad - mänskligt och helt förståeligt. Men jag var oförberedd. Jag kunde inte se bortom raljerandet och ironierna. Jag fick plötsligt ett papper fyllt med anteckningar, men där jag inte kunde utläsa ett innehåll.
I efterhand tror jag mig ha förstått lite av innehållet i den kritik som framfördes. För det första tycktes motargumenten bestå i att Nora kommuns politiker inte tjänar så bra med pengar på sina politiska uppdrag. Det vet jag också. Motionen vill inte på något sätt framställa Noras politiker som ovanligt välbetalda politiker med roffarmentalitet. Motionens har egentligen ingenting att göra med hur mycket de politiska ledarna tjänar från början. Den vill forma ett nygammalt sätt att se på ledarskap, där ledarna när det blir kris också i sina beslut tillåter krisen få konsekvenser för dem själva. Att bördan, solidariskt, också blir en egen.
Ur en del av motreplikerna tyckte jag mig kunna utläsa tanken om att det blir svårare att rekrytera människor till politiken om vi sänker ersättnignarna i den grad som vi föreslagit. Det tror inte jag. Jag tror möjligtvis att personer som tidigare haft mer välbetalda jobb tänker sig för en extra gång innan de tar sig an den politiska gärningen eftersom de då förlorar ännu mer i arbetsinkomst än de gör idag. Däremot tror jag inte att det behöver betyda att kvalitén på politiken blir sämre. Jag tror inte rekryteringen heller blir svårare, möjligtvis kommer politiker att i högre utsträckning komma från arbeten med mindre betalt. Det behöver inte vara en nackdel - kanske tvärtom.
Min lärdom av gårdagen då? Jo, jag vill, när någon lämnar en motion jag blir tvärförbannad på, kunna lägga band på ilskan. Åtminstone i den mån att jag förmår ge motrepliker där sakinnehållet framgår tydligt. Säkerligen svårt - men konstruktivt.
Nästa gång jag står i talarstolen och befinner mig i samma situation som igår tänker jag be om ett förtydligande. Be om sakliga argument och försöka att inte bli en del av en jargong som inte är bra för någon. För det viktigt att våga lägga kontroversiella förslag. Och viktigt att ta dem på allvar.
Fellingsbro den 18 februari 2010
Miljöpartiets motion om sänkt ersättning för förtroendevalda i Nora kommun var sista motion att behandlas för dagen. Jag går upp och hjälpligt framställer våra tankar kring motionen. En motion som vi vill ska vara ett uttryck för ett annorlunda ledarskap där ledarna, oavsett om de är politiska eller ekonomiska, väljer att solidariskt ta en del av "smällen" när samhällsmaskineriet går tyngre. Det är kärnan i den motion vi lade. Sedan tror vi att det kan öka sparviljan hos medarbetarna i Nora kommun och vill vi förstås bidra, om än lite, till en bättre ekonomi i ren besparing.
Så - det var det jag sa. Jag förstod att vi var ensamma om den här åsikten i fullmäktige. Jag förstod också att det skulle vara många ledamöter som skulle vara tillfället i akt och argumentera för en annat synsätt.
Så var det dags för motreplikerna. Jag satte mig redo med penna och papper för att lyssna på de invändningar som skulle komma. Två repliker kom och jag raspade ner så mycket jag hann med pennan. Begärde motreplik och gick upp. Väl uppe vid mikrofonen tittar jag på anteckningarna och förstår ingenting av vad jag skrivit.
Jag mumlar, drar någon mycket skum liknelse om en rödbetsburk och dynamitstubbe för att avslutningsvis fastna i att tio procent av 125 kronor är 12 kronor och femtio öre. När jag står där kan jag ana vad som bidrar till mitt agerande, men kan inte formulera det. Det tror jag att jag kan nu.
Motreplikanterna upplevde jag som arga. De tyckte det var ett oerhört dumt förslag. De har de förstås all rätt i att tycka. Det utformades som inlägg innehållandes en relativt stor del ironi och med en raljerande jargong. Det kan bli så när man blir förbannad - mänskligt och helt förståeligt. Men jag var oförberedd. Jag kunde inte se bortom raljerandet och ironierna. Jag fick plötsligt ett papper fyllt med anteckningar, men där jag inte kunde utläsa ett innehåll.
I efterhand tror jag mig ha förstått lite av innehållet i den kritik som framfördes. För det första tycktes motargumenten bestå i att Nora kommuns politiker inte tjänar så bra med pengar på sina politiska uppdrag. Det vet jag också. Motionen vill inte på något sätt framställa Noras politiker som ovanligt välbetalda politiker med roffarmentalitet. Motionens har egentligen ingenting att göra med hur mycket de politiska ledarna tjänar från början. Den vill forma ett nygammalt sätt att se på ledarskap, där ledarna när det blir kris också i sina beslut tillåter krisen få konsekvenser för dem själva. Att bördan, solidariskt, också blir en egen.
Ur en del av motreplikerna tyckte jag mig kunna utläsa tanken om att det blir svårare att rekrytera människor till politiken om vi sänker ersättnignarna i den grad som vi föreslagit. Det tror inte jag. Jag tror möjligtvis att personer som tidigare haft mer välbetalda jobb tänker sig för en extra gång innan de tar sig an den politiska gärningen eftersom de då förlorar ännu mer i arbetsinkomst än de gör idag. Däremot tror jag inte att det behöver betyda att kvalitén på politiken blir sämre. Jag tror inte rekryteringen heller blir svårare, möjligtvis kommer politiker att i högre utsträckning komma från arbeten med mindre betalt. Det behöver inte vara en nackdel - kanske tvärtom.
Min lärdom av gårdagen då? Jo, jag vill, när någon lämnar en motion jag blir tvärförbannad på, kunna lägga band på ilskan. Åtminstone i den mån att jag förmår ge motrepliker där sakinnehållet framgår tydligt. Säkerligen svårt - men konstruktivt.
Nästa gång jag står i talarstolen och befinner mig i samma situation som igår tänker jag be om ett förtydligande. Be om sakliga argument och försöka att inte bli en del av en jargong som inte är bra för någon. För det viktigt att våga lägga kontroversiella förslag. Och viktigt att ta dem på allvar.
Fellingsbro den 18 februari 2010
Kommentarer
Trackback
